Hey baberiba!
Battis var även igår lite gallig i framför allt höger fram, vilket givetvis gör mig sjukt nojjig. Nu har jag därmed bokat en tid för veterinärcheckup i mitten av juni. Det skulle jag ju gjort ändå, men nu kändes det lite extra angeläget.

Passade också på igår att åka och köpa ny Conquer, Rehalyt och Centaurion (eller vad den nu heter, flugspray) för i runda slängar 2300 kr. Vad gör man inte som orolig matte?
For sedan till stallet där jag strandade i solen med en kopp kaffe mot stallväggen. Svettigt värre, runt 25 grader varmt i skuggan och helt vindstilla. Hästarna stod i hagen och såg mer döda än levande ut men piggnade till när de fick middagsmat. Bästa stunden efter en hetsig arbetsdag är nog banne mig första koppen kaffe utanför stallet med Battis och Messi tuggandes på gräs eller hö några meter bort. Avkoppling De Luxe! Helt tyst med bara den magiskt vackra skogssluttningen i en miljon olika gröna färger som fond. Härligt!
Mockade och fixade sedan åt Battis och Messi innan det blev dags för en fika till... Man måste faktiskt passa på när solen gassar!
A och jag red sedan iväg i hettan och tänkte oss två ganska slöa hästar. Det var inte direkt krut under skorna på skrittvägen bort men Battis knatade ändå glatt på med spetsade öron och var nöjd med livet som skogsmulle ytterligare en dag. Tror han såg ekipaget som skulle träna dressyr i paddocken och blev lite nöjd med att hans matte inte hade några sådana idéer just denna dag...
På väg uppför branta backen lät jag Battis gå på i galopp och hoppa över den lilla stocken. Han klantade sig, kom för nära och slog i framhoven lite i kanten och blev skitsur och brallade iväg lite i rena ilskan. Haha, jäkla humörhäst. Skrittade sedan ned mot Säve Kyrka med en liten avstickare in i skogen. Tyvärr var grusvägen stenhård efter all värme så det blev bara skritt, men hästarna knatade på i mycket rask skritt i trevlig fri form och Battis löddrade mellan bakbenen efter ytterligare några backar. Supernyttigt och troligen bra även för ben och muskler att få gå så länge i rask skritt på hårt underlag i lite lagom kuperat landskap.
Galopp sedan uppför ridvägarna - där Battis höll på att bajsa ner sig när det helt plötsligt stod en svartklädd joggare i diket. Unghästen M brydde sig inte alls men Battis tvärnitade och tittade skräckslaget på den stackars snälla mannen som snällt gått undan när han hörde oss komma dundrande... Vidare igen i galopp och lät Battis gå på i stor, vägvinnande galopp utan att bromsa och samla. M hängde snällt på bakom och Battis var jättelycklig över att hans matte inte hela tiden tvingades sitta och bromsa för att någon bakom tycker att det går för fort och vi fick till en riktigt härlig stor galopp. Tills det flög upp två duvor ur skogen en bit från vägen. Då nästan satte han sig på bakbenen och kastade sig runt. Återigen: unghästen var helt oförstående inför detta utbrott och stod snällt kvar så att Battis kunde vända tillbaks, sansa sig något och galoppera vidare. Knasboll. Så går det när han är lite laddad.
Skritt nedför branta backen och sedan galopp hela vägen upp till vägbommarna. Battis gjorde några "mycket luftiga" byten på vägen istället för de kontrollerade byten jag var ute efter - men på plussidan stod däremot att han fångade upp sin kropp riktigt trevlig när jag bad om det och kortade sig i galoppen riktigt lättsamt för att vara honom.
Svettiga och nöjda skrittade vi sedan hemåt med hästar som löddrade både på hals, mellan bakben och under sadelgjord. Åskan mullrade lite varnande bakom oss hela tiden men vi hann tack och lov hem gott och väl innan åskan kom närmre. Jag gillar inte åska och även om det var supermysigt att sitta i kvällssolen i nära nog Medelhavsvärme på utsidan av stallet och dricka ett glas saft efter ridningen och avspolning av häst och prylar så var det lite skräckblandat. Andra är rädda för spindlar och möss - jag är rädd för åska... Värsta tönten.
Här är en fin bild från tävlingen senast som Alex fotade innan start. Jag är nog egentligen koncentrerad men ser sjukt dryg ut...

Kaffepaus med bästa fikautsikten, middagsä...

Kaffepaus med bästa fikautsikten, middagsätande kusar!
Sweetie
Hur söt är han inte då? Och ja, jag har koll på hans långa hovar, begriper inte hur de blivit så långa på fem veckor, men hovis är bokad.

Ganska fjärran från stylad dressyrmoppe?
Varför inga radbrytningar?
Någon som har blogg.se precis som jag som får samma problem? Jag skriver så fint indelat i stycken med luft mellan - men när jag publicerar så blir bara första radbrytningen med luft - resten blir en kompakt textsörja som tar musten ur vem som helst?
Vad gör jag för fel? Har provat med dubbla radavstånd och allt - men det hjälper inte... Suck. Jag ber om ursäkt för svårlästa inlägg - men det är inte mitt fel...
Flying high - tävlingsrapport m.m.
Förra veckan flög som vanligt förbi. Red träning på torsdagmorgonen för T på en Battis som gjorde det han skulle men som kändes lite "tung" i kroppen. Som om han tyckte det var jobbigt typ. Vi var inne och han är ännu inte van vid underlaget (som inte helt satt sig än heller) så kan ha bidragit, men lite nojjig blir jag ju trots allt. Vill Inte missa tecknen på en eventuell hälta denna gång så han är satt under nogsam bevakning...
I fredags fick Battis vila, istället blev det bad, finknoppning (A knoppade honom, jäklar vad snyggt det blir när hon gör det), lindning, putsning och allmänt mys hela långa kvällen. Supermysigt att bara gå och strosa i lugnet och pyssla om guldklimpen ordentligt.
Lördagen stod så tävling i Borås på schemat. Förnämligt sen starttid i första klassen (12.58) så riktig sovmorgon jämfört med vad jag brukar ha och var därför inte i stallet förrän närmre halv nio. Borstade av Battis som givetvis sovit jättegott i spånet och som hade hela knopparna fulla av spån. Tur att det var A som knoppat så att de tålde nogsam avborstning. Lindade av, ryktade, flätade om svansen och rullade upp en knopp som slitit sig. Oljade hovar, packade tävlingsskåpet, packade hö, pratade lite med stallägare + make och fick sedan sällskap av mina två eminenta groomar strax innan tio som hjälpte mig med det sista släpandet ut till släpet (stort tack för det!) och rullade sedan iväg strax efter tio.
Perfekt tajmat för att hinna fram i god tid för att se några ekipage, startanmäla, gå på toa och sedan i lugn och ro lasta av och rida fram. Valde en mycket kort framridning och lastade av 40 minuter innan start ganska precis. Alex gick med Battis runt parkeringen under tiden som jag bytte om och jag satt sedan upp ganska precis 30 minuter innan start på en häst som sin nyvunna vana trogen fick gjordtvång och kändes som en badboll.
Skrattade lite åt honom till folks storögda förundran (man brukar tydligen inte garva och klappa på hästen när den gör så) under tiden som jag stod i lättsits och försökte norpa åt mig höger stigbygel. Taktade sedan ned till framridningen längs ridvägen runt parkeringsplatskullen (det är en bit att gå) och fick första tvärniten vid några omkullvälta avspärrningskonor som var Garanterat Hästätande. När vi genat genom ett dike och tagit oss förbi kom nästa problem: det röda partytältet som fladdrade i halvstormen. Vi tog ett steg. Stod still. Tog ett steg. Stod still. Till sist hade han bestämt sig för att det inte skulle döda honom så då makarongick vi vidare och tog oss in till framridningen där han andades ut. Lite spänd var han fortsatt, men jag höll mig till min än så länge fungerande plan med att inte börja joxa utan lugnt bara rida trav-skritt-övergångar i massor på stora åttvolter och sedan börja galoppera. Mycket riktigt så lossnade han riktigt käckt, även om jag inte fick någon wow-känsla alls.
Skrattade lite åt honom till folks storögda förundran (man brukar tydligen inte garva och klappa på hästen när den gör så) under tiden som jag stod i lättsits och försökte norpa åt mig höger stigbygel. Taktade sedan ned till framridningen längs ridvägen runt parkeringsplatskullen (det är en bit att gå) och fick första tvärniten vid några omkullvälta avspärrningskonor som var Garanterat Hästätande. När vi genat genom ett dike och tagit oss förbi kom nästa problem: det röda partytältet som fladdrade i halvstormen. Vi tog ett steg. Stod still. Tog ett steg. Stod still. Till sist hade han bestämt sig för att det inte skulle döda honom så då makarongick vi vidare och tog oss in till framridningen där han andades ut. Lite spänd var han fortsatt, men jag höll mig till min än så länge fungerande plan med att inte börja joxa utan lugnt bara rida trav-skritt-övergångar i massor på stora åttvolter och sedan börja galoppera. Mycket riktigt så lossnade han riktigt käckt, även om jag inte fick någon wow-känsla alls.
Inne på banan hade jag en plan faktiskt och höll den riktigt bra. Jag lyckades inte fullt ut med planen i skänkelvikningarna så den ena tappade vi iväg bakdelen på, men bortsett från det så höll jag min taktik i huvudet hela ritten faktiskt. Kompromissrida i skritten för att inte börja hetsa (det lönade sig, fick mitt livs första 8 på ett skrittmoment - mellanskritten med vändning in mot bakdelsvändningarna), göra lite större och sämre vägar i förvända galoppen för att inte riskera omslag eller avbrott o.s.v. Battis kändes lite matt, lite lång och lite oengagerad - men samtidigt mjuk och positiv så jag bad inte om en gnutta mer än minimum för att få en skaplig känsla.
Hade verkligen ingen känsla för procenten men gissade på 60-61 - det kändes lite "mellanmjölk" - men blev väldigt glatt överraskad när jag fick procenten: 66,1%! Personbästa i LA-klass och Massor av sjuor! Jätteroligt. 7 på gångarter och bjudning samt korrektheten bl.a. Kommentar om att jag "låser min innerhand, framför allt vänster" - vilket jag skrattade igenkännande åt. Helt korrekt Fru Domare - jag jobbar på't!
Bestämde mig för att starta andra klassen (MsvC1) och därmed rida första MsvC-klassen sedan den hemska våren förra året då ingenting fungerade och allt bara var piss, öken och ångest.
Battis vägrade både äta och dricka så var inte direkt så trygg i förvissningen om att han skulle vara så samarbetsvillig när det efter picknick och snabbinlärning av programmet (varför vara förberedd?) var dags att lasta av 30 minuter innan start (vi kör numer på megakorta framridningar enligt devisen "vi kan inte fixa något som inte sitter på framridningen ändå") men då var han laddad igen. Gjordtvång ännu en gång men dock lite coolare promenad ned till framridningen än första gången.
Kände direkt att han var bättre, jag kunde korta tyglarna ganska omgående och han var väldigt mycket mer startad i kroppen. Framåt och liksom mer ihopkopplad. Vågade mig inte på att röra stångtygeln dock - den fick vara slack hela framridningen (och programmet). Den behövs ju inte ändå i ärlighetens namn så så länge jag bara lyckas låta bli att dra i den så brukar ju allt vara frid och fröjd.
Blev stående rätt länge i öppningen in mot banorna men inte ens det stressade mig - var så inne i min egen bubbla av "det här gör vi Bara för att ha trevligt, hellre för lång och utan press och stress och inga utbrott" så jag brydde mig inte ens. Och mycket riktigt - det gjorde inte heller Battis då. Konstigt va?
Väl inne på banan så travade vi runt lite i låg form på en stor volt vid övre delen av banan så att han skulle slappna av vid domartransporten och när jag fick startsignal så fattade jag galopp och red direkt upp. Inget krångel, inga tix, ingen hållen andning och inga spänningar - bara vanlig, hederlig Sararidning. På gott och ont kan tilläggas - det blir lätt lite väl slarvigt då.
Battis var fint framme för dagens krav, kan självklart bli mer av allt, men det här var liksom "tuffa runt-läget" i komfortmode och det räckte gott för mig. Skolorna hade jag ingen feeling för alls hur jag skulle rida - där kommer orutinen in. Var väldigt länge sedan sist jag red "riktiga" skolor. Båda slutorna blev för raka och ena öppnan också. Ena öppnan fick vi 7 på med kommentaren "fin takt". Kul! Glömde nästan av vägen och sladdade in för en ökning innan det slog mig att det var dags för enkla byten och kom därför in på tvären - bytet blev därför uselt - liksom det nästföljande. Synd, för på framridningen kändes de bättre än på länge. Lade mycket krut på att faktiskt försöka visa övergångar och det betalade sig, fick sjuor på så gott som alla övergångsbetyg. Jätteroligt - det har verkligen inte varit vår grej tidigare!
Sju på flera ökningar också. Jätteroligt. Dåliga skrittpoäng, 5 på mellanskritten "svagt övertramp" bl.a. och även avdrag för skritten "där nere" med kommentaren "Tyvärr svag skritt". Galoppedelen var han fin i tycker jag, domaren såg något som jag inte kände, nämligen spänningar. Tror han blev för kort i sprången kanske, blir lätt så när han är lite alert - det blir som min tränare brukar säga för mycket "av och på". Dessutom passade djuret på att slänga in ett oönskat byte och att lyssna Väldigt väl på min superklantiga halvhalt vid vändningen vid domaren så att vi fick ett avbrott. Fyra på inte bara ena enkla bytet alltså (det andra fick 5) utan dessutom båda förvända galopperna. Således kostade galoppen oss i lördags massor av poäng - och det är ju lite ovant för att vara oss, så där finns rätt mycket förbättringspotential kan man ju säga.
Kom ut och var alldeles rörd till tårar över hur jäkla fin han varit att rida, hur lätt det hade känts och hur positiv han var - det var en sådan ofantlig lättnad att känna att det liksom bara fungerade. Det har verkligen blivit en hang up för mig sedan förra säsongen. Skrattade lite åt att det var typiskt mig att vara så superlycklig över en ritt som med så många missar skulle få typ 52% så blev Väldigt glatt överraskad när jag fick protokollet och såg alla sjuor och procenten 60,6%! Sexor på gångarter, form, bjudning och 7 på sits och korrekthet (trots kommentaren "slarvig väg" vid minst ett tillfälle). Kommentar om som sagt var "tyvärr svag skritt" men också "ser trevligt ut, men störs av spänningar".
Mycket nöjda och glada kunde vi sedan åka hemåt lagom till att det (såklart, vi var ju i Borås) började regna rejält.
Igår fick Battis först ett bad med linimentschampoo och sedan en supermysig barbackarunda på asfaltsvägarna i strålande sol och 24 grader varmt. Bedövande vackert med skogens skira gröna färger och massor av citronfjärilar, fågelkvitter och den där obeskrivbara men underbara doften av sommar och varm sommarhäst. Det är lycka på fyra ben det!
Kontrasterna är stora outfitsmässigt. Ena dagen flott dressyrhäst - andra dagen veritabel skogsluffare med rött grimskaft som fegissnöre, rosalila padd, gråblå täckesgjord och ett trasigt grönt pannband på ett träns utan nosgrimma - och så den obligatoriska lockiga manen. Bild på vår vackra uppenbarelse finns i inlägget nedanför detta...
Lycka är en lyckad tävlingsdag, men kanske...

Lycka är en lyckad tävlingsdag, men kanske ännu mer en mysig och slö uteritt barbacka med skogen som fond, solen strålande och en citronfjäril som sällskap! Sommar är härligt!
Och här är filmen Msv C1
Här är han, guldklimpen!
Som synes en hel radda missar, men ändå SÅ mycket trevligare känsla än ever before. Älsklingshästen!
Film La4 Borås
En utförligare rapport kommer, jag är sjukt nöjd med dagen. Första klassen kändes lite matt, lite avslaget och lite lång sådär allmänt, lite kompromissridning på något sätt. Belönades bra ändå, 66,098% och vad jag tror faktiskt är personbästa i LA. Superkul!
Här är filmen som supersnälla medhjälparen Alex filmat.
Första klassen, LA4:
Battis (matte) går all in för dressyrfjant...

Battis (matte) går all in för dressyrfjantandet. Inte nog med fjollbollarna som snälla A gjort riktigt snygga utan dessutom rosa lindor Vila dig nu i form över natten älskade lilla djur!
Alltså, jag dör...
Har skrattat så att tårarna rann här en sväng på jobbet:
Zumbalicious - not!
Time flies heter det ju och usch vad det stämmer väl. Nu har jag slarvat med att uppdatera - igen.

På Battisfronten inte mycket nytt kan jag väl säga, förra veckan var grön = lugn vecka och han fick ta det piano med några tömkörningspass, någon uteritt och sedan ett mycket stillsamt men ändå roligt hoppass på lördagen tillsammans med det glada stallgänget. Battis var väldigt pigg och tyckte det var skoj att få hoppa (även om han såg ut som en drake över alla hinder och liksom "attackhoppade" - vilket gjorde mig lite nojjig över hur han faktiskt mår) och löste situationerna galant med tanke på att jag bara hängde i manen som en heffaklump och lät honom göra som han ville typ.
Kul hade vi i alla fall (och ja, jag satt kvar för er som undrade över bilden nedan, det var en väldigt snäll liten brall han lade av efter att han tvingats hoppa upp sig lite efter en liten oxer där jag försökte kontrollera mig lite och inte "skutsa av" honom ett språng för tidigt vilket jag annars gärna gör)! Hade dock väldigt ont i rygg och höfter efteråt, att försöka hoppa i dressyrsadel var inte lätt med min långa rygg - blev liksom bara ett vikande av ryggen vid länden typ och sedan tåstående nästan i stigbyglarna. Inte så skönt - men det tänkte jag inte på under tiden vi höll på - det var ju så kul!
Skrittade hemåt sedan på pigg och glad häst som inte direkt ansträngt ihjäl sig. Skritt - ett språng - skritt typ. Hoppning på lagom nivå för mig...
I söndags red jag ett litet banpass på en spänd häst som inte alls ville ge efter i varken sidor eller mun. Totalt bristande lösgjordhet, kort hals och allmänt tassigt och urkigt. Kanske satt lite av gårdagens hoppning i kroppen på honom trots allt - eller så var det min uppdämda stress över allt som pågår i livet samtidigt som jag inte lyckades bemästra?
Igår hade han i alla fall varit lite spänd till en början för H som red i ridhuset, men sedan frustat nöjt och känts pigg och fin. Härligt!
F.ö har jag tagit tag i kost och förhoppningsvis även träning igen. Att se mig själv på film från hoppningen var ett wake up call deluxe så nu är det skärpning och max 1450 kalorier om dagen och INGA kolhydrater från bröd, pasta, potatis, ris eller socker - enbart grönsaker och på sin höjd två frukter om dagen.
Igår var jag på första träningspasset på evigheter och tja, kondition vilar sig inte direkt i form. Inte koordination heller. Det var en ren plåga faktiskt, jag hängde inte med, hade ingen stuns i steget alls och hade fått treor på både gångarter, form, bjudning, sits och korrekthet om jag varit en kentaur i ett dressyrprogram. Sockeravtändningen är sjukt jobbig också och egentligen inget jag har tid med nu när jag måste hålla mig superalert i många timmar per dygn för att få gjort allt som skall bli gjort - men nu är det banne mig hög tid innan det spårar ur än värre! Så: diet it is. Om ni som träffar mig irl undrar varför jag är en värre skata än vanligt alltså.
Idag blir det ett träningspass i ridhuset tror jag (eller i paddocken, om vädret skärper till sig), hoppas på bättre ridkänsla än i söndags. Fingers crossed!
Ikväll finner ni mig här: dags för mig att inviga ridhuset för ett riktigt pass, jag har inte satt min fot där på några veckor till häst. Så mkt för den här dressyrtanten liksom...

Haha, så här kan det se ut när Battis får ...

Haha, så här kan det se ut när Battis får hoppa... Från dagens hoppetossapass. Tur att jag redan satt mig på diet, hu..
Både Battis o matte har fått nya strumpor

Både Battis o matte har fått nya strumpor
Sambons hemmagjorda parmesanostsflarn - de...

Sambons hemmagjorda parmesanostsflarn - det är mums det! Trevlig helg alla!
Skogsritt och tömkörning
Sedan den härliga träningen förra veckan har det varit en del häst, men ingen dressyrridning för egen del. I torsdags var jag stalledig och stackars Helly hade tänkt sig en mysig lugn uteritt på det lilla djuret. Tji fick hon, troligen hade Battis träningsvärk from hell för han betedde sig som en riktig apa och vägrade tydligen gå, försökte vända, backade ner i diken o.s.v. Kräk.
Ibland vore det kanske bättre att sadla på stallägarens barnbarns trähäst?

Nåväl, på fredagen då jag var fortsatt stalledig så hade han kommit på bättre tankar och då hade allt förflutit väl. Enligt rapport gick han ett ganska så "trött" paddockpass och det kändes ganska lägligt att gå in mot hans "gröna vecka" när han så tydligt blivit rejält trött.
I lördags roade jag mig med att sitta som domarsekreterare på nya hemmaklubben Torslandas tävlingar med omgång två i Division I. Som tidigare Gunnesbyare kunde jag glatt konstatera att nya klubben vann och gamla kom trea - duktiga tjejer hela vägen alltså! Tänk så bra det blir när jag håller mig på backen...
Många fina ritter och fina hästar senare var det lite brådis för att hinna till stallet innan det var dags att hasta hem och byta om inför middag på El Corazon med sambo och kompisar. Alldeles för mycket god mat senare så insåg vi alla att vi var gamla och trötta så Chrille och jag for hem. Värsta lyxen att ta en buss som tar max tio minuter hem (sov i stan) - det kommer bli bra det här med att flytta inser jag, men dyrt - det blir alldeles för lätt att bara gå ut och äta en sväng istället för att laga mat..
Battis vilade och gick i hagen och åt gräs, lyxliraren.
I söndags red jag ut en sväng, ville lite ytterligare testa av honom med hans istadighet så red en ganska "ryckig" runda där jag först red "för långt" på asfalten för att testa så att han inte tjurade ur när han inte fick gå dit "vi brukar" och red därmed längre bort mot viadukten. Inga problem. Vände och red uppför den branta backen - i galopp den här gången. Inga problem. Han blev rätt flåsig och trött dock, den är sjukt tung och när han inte tar den på adrenalin och tävlingsinstinkt ihop med andra så blir det lite jobbigare för honom helt klart. Skrittade ned mot Säve kyrka till och galopperade sedan upp tillbaks igen till ridrondellen. Fortsatte förbi avtagsvägen för att testa lite till - inga större problem än att han blev lite avstannande. Det är rätt hårt på vägarna nu tyvärr, så tror han kinkar lite över det också.
Tillbaks ned sedan där vi mötte två av hans polare i backen - inga problem att bara fortsätta åt andra hållet. Red upp till vägen och styrde inte hemåt som vanligt utan mot CRK - inga problem. O.s.v. Han är verkligen en dagsformshäst den där...
Skrittade hemåt på en nöjd häst som fått galoppera en hel del och pysslade sedan om honom ordentligt innan jag åkte hem själv.
I måndags tog Helly honom och gick på nässeljakt - så här såg de ut då (bild lånad från Helena, http://dreamofhorses.se):

Igår var det tisdag och därmed min tur att åka ut. Vi är nu inne i den gröna veckan, alltså den lugna "viloveckan" och tömkörning stod på schemat.

Det kan behövas, han är lite väl trind nu med gräsätande hela dagarna...

Har minskat höt inne en hel del, men får dra ner på allt inser jag... Tjocksmock.
Försökte komma ihåg vad T instruerade om när jag tog en tömkörningslektion för ett par månader sedan och försökte placera mig rätt, få honom att gå ut till yttertömmen och böja igenom i inner och det fungerade riktigt skapligt. Battis såg nöjd och riktigt fin ut och svarade bra både fram och tillbaka. Duktig häst! Gjorde några öppnor och skänkelvikningar samt ryggningar också - jag inser dock att jag är alldeles för långsam för att kunna utföra någon riktig typ av arbete på töm, blir nästan enbart på volt.
Tog det lugnt eftersom det ju trots allt är vilovecka, men gjorde ändå några lite mer tydliga upptagningar i galopp och där svarade han fint tillbaka även om han blev lite väl hög i nacken, jag skulle helst se att han kunde stanna kvar i samma låga, runda form när jag samlar honom som när han galopperar i "vanlig" galopp - men det lyckas jag inte riktigt med. Fin tretakt dock och kraftfulla språng - det gillar vi!
Lät honom trava av i båda varv i lugn, taktmässig och avslappnad trav med lång överlinje och låg nacke där han verkligen stretchade igenom i ryggen och skummade i munnen som bara den. Härligt att se!
Avskrittning på asfaltsvägen efteråt och sedan en del klapp och mys i boxen. Han älskar verkligen sitt fönster där han kan stå och spana på de andra hästarna och den här bilden ser så skön ut tycker jag, han ser ut som den där talande hästen i den gamla amerikanska tv-serien:

Kram matte!

Ibland vore det kanske bättre att sadla på stallägarens barnbarns trähäst?

Nåväl, på fredagen då jag var fortsatt stalledig så hade han kommit på bättre tankar och då hade allt förflutit väl. Enligt rapport gick han ett ganska så "trött" paddockpass och det kändes ganska lägligt att gå in mot hans "gröna vecka" när han så tydligt blivit rejält trött.
I lördags roade jag mig med att sitta som domarsekreterare på nya hemmaklubben Torslandas tävlingar med omgång två i Division I. Som tidigare Gunnesbyare kunde jag glatt konstatera att nya klubben vann och gamla kom trea - duktiga tjejer hela vägen alltså! Tänk så bra det blir när jag håller mig på backen...
Många fina ritter och fina hästar senare var det lite brådis för att hinna till stallet innan det var dags att hasta hem och byta om inför middag på El Corazon med sambo och kompisar. Alldeles för mycket god mat senare så insåg vi alla att vi var gamla och trötta så Chrille och jag for hem. Värsta lyxen att ta en buss som tar max tio minuter hem (sov i stan) - det kommer bli bra det här med att flytta inser jag, men dyrt - det blir alldeles för lätt att bara gå ut och äta en sväng istället för att laga mat..
Battis vilade och gick i hagen och åt gräs, lyxliraren.
I söndags red jag ut en sväng, ville lite ytterligare testa av honom med hans istadighet så red en ganska "ryckig" runda där jag först red "för långt" på asfalten för att testa så att han inte tjurade ur när han inte fick gå dit "vi brukar" och red därmed längre bort mot viadukten. Inga problem. Vände och red uppför den branta backen - i galopp den här gången. Inga problem. Han blev rätt flåsig och trött dock, den är sjukt tung och när han inte tar den på adrenalin och tävlingsinstinkt ihop med andra så blir det lite jobbigare för honom helt klart. Skrittade ned mot Säve kyrka till och galopperade sedan upp tillbaks igen till ridrondellen. Fortsatte förbi avtagsvägen för att testa lite till - inga större problem än att han blev lite avstannande. Det är rätt hårt på vägarna nu tyvärr, så tror han kinkar lite över det också.
Tillbaks ned sedan där vi mötte två av hans polare i backen - inga problem att bara fortsätta åt andra hållet. Red upp till vägen och styrde inte hemåt som vanligt utan mot CRK - inga problem. O.s.v. Han är verkligen en dagsformshäst den där...
Skrittade hemåt på en nöjd häst som fått galoppera en hel del och pysslade sedan om honom ordentligt innan jag åkte hem själv.
I måndags tog Helly honom och gick på nässeljakt - så här såg de ut då (bild lånad från Helena, http://dreamofhorses.se):

Igår var det tisdag och därmed min tur att åka ut. Vi är nu inne i den gröna veckan, alltså den lugna "viloveckan" och tömkörning stod på schemat.

Det kan behövas, han är lite väl trind nu med gräsätande hela dagarna...

Har minskat höt inne en hel del, men får dra ner på allt inser jag... Tjocksmock.
Försökte komma ihåg vad T instruerade om när jag tog en tömkörningslektion för ett par månader sedan och försökte placera mig rätt, få honom att gå ut till yttertömmen och böja igenom i inner och det fungerade riktigt skapligt. Battis såg nöjd och riktigt fin ut och svarade bra både fram och tillbaka. Duktig häst! Gjorde några öppnor och skänkelvikningar samt ryggningar också - jag inser dock att jag är alldeles för långsam för att kunna utföra någon riktig typ av arbete på töm, blir nästan enbart på volt.
Tog det lugnt eftersom det ju trots allt är vilovecka, men gjorde ändå några lite mer tydliga upptagningar i galopp och där svarade han fint tillbaka även om han blev lite väl hög i nacken, jag skulle helst se att han kunde stanna kvar i samma låga, runda form när jag samlar honom som när han galopperar i "vanlig" galopp - men det lyckas jag inte riktigt med. Fin tretakt dock och kraftfulla språng - det gillar vi!
Lät honom trava av i båda varv i lugn, taktmässig och avslappnad trav med lång överlinje och låg nacke där han verkligen stretchade igenom i ryggen och skummade i munnen som bara den. Härligt att se!
Avskrittning på asfaltsvägen efteråt och sedan en del klapp och mys i boxen. Han älskar verkligen sitt fönster där han kan stå och spana på de andra hästarna och den här bilden ser så skön ut tycker jag, han ser ut som den där talande hästen i den gamla amerikanska tv-serien:

Kram matte!


